Vad ligger bakom kriget i Tigray?

Kärnan i det nuvarande kriget mellan den etiopiska centralregeringen och Tigrayan People’s Liberation Front är en omorientering av politiken och en kamp om politisk hegemoni. Enligt min åsikt handlar det om att premiärminister Abiy Ahmed allierar sig med Amhara för att förstöra den tigriska makten. Detta är ett försök att befästa sin och sina Amhara-anhängares ställning.

Abiy förklarade krig mot den regionala regeringen i Tigray i början av november 2020. Regionen leds av Tigrayan People’s Liberation Front. Han anklagade den regionala regeringen för att ha attackerat och plundrat det nordethiopiska militärlägrets vapen.

Tigray People’s Liberation Front kontrollerade och dominerade etiopisk politik i 27 år genom koalitionen Ethiopian People’s Revolutionary Democratic Front. I koalitionen ingick Amhara National Democratic Movement, Oromo People’s Democratic Organisation och Southern Ethiopian People’s Democratic Movement. Tigranerna var den dominerande kraften i koalitionen.

De tigriska eliterna slösade bort sina politiska möjligheter genom att angripa Oromo Liberation Front. De kränkte oromos och andras mänskliga rättigheter. Det var detta som gradvis ledde till att deras makt i Addis Abeba (Finfinnee) försvann.

Etiopien har cirka 80 etnisk-nationella grupper. De största är oromo (den största), amhara och tigrare. Kejsar Menelik, det etiopiska rikets arkitekt, tillhörde Amhara-gruppen. Hans styre resulterade i att amhara-eliten och amhara-kulturen och -språket dominerade imperiet under mer än ett sekel. Dessa eliter hävdar nu att de är den rättmätiga gruppen att forma dagens Etiopien efter sin egen bild.

De andra mäktigaste grupperna är oromo och tigrare som har kämpat i sina egna hörn, ofta genom befrielsearméer. Abiy, en politisk kameleont, har manipulerat etniska splittringar mellan amhara, oromo och tigrare.

Tigrays dominans i etiopisk politik

I nästan tre decennier – från 1991 till 2018 – dominerade Tigray People’s Liberation Front Ethiopian People’s Revolutionary Democratic Front. Den demokratiska fronten kontrollerade etiopisk politik och ekonomi.

Under hela denna period anklagades Tigray-fronten och dess medarbetare för grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna mot etiopier av olika etniciteter. I Oromia var Oromo People’s Democratic Organisation en partner i plundringen av oromos resurser såsom mark och i begåendet av avskyvärda brott.

Meles Zenawi , född tigrinja, var mästare på koalitionspolitik. Hans ställföreträdare, Haile Mariam Desalegn, blev premiärminister när Zenawi dog 2012.

Efter år av protester ledda av Oromo Youth Movement avgick Desalegn i februari 2018. I och med hans avgång började Tigrayfronten förlora sin politiska hegemoni i centralregeringen.

Som svar på påtryckningar om reformer, och för att blidka Oromo Youth Movement, ersatte den dåvarande koalitionen Desalegn med premiärminister Abiy Ahmed.

Abiy använde sin tillhörighet till oromofolket för att komma till makten. Han lovade att ta itu med frågor som rätten till självbestämmande, politiska och kulturella friheter, suveränitet (Abbaa Biyyummaa), demokrati, göra oromospråket till ett federalt språk och göra det möjligt för oromoerna att återta sin mark. Efter att ha kommit till makten ignorerade Abiy alla dessa krav från oromoerna.

Abiys far är oromo. Men han uppfostrades av sin Amhara-mor, något som han har utnyttjat flitigt. Med tanke på hans grymhet mot de oromo som omfamnade honom i början, anser de flesta oromos nu att hans nära samhörighet med sin mor har format hans värderingar, filosofi, ideologi och kultur.

Abiys ledarskap utlöste en omorientering inom koalitionen. En av konsekvenserna var att Oromo People’s Democratic Organisation blev en allierad till Amhara-partiet. Den tigriska fronten drog sig å sin sida tillbaka till sin hemstat för att omorganisera sig.

Reformagenda som gick snett

När Abiy kom till makten lanserade han en reformagenda. I den ingick att släppa politiska fångar och låta exilerade och förbjudna politiska ledare återvända till Etiopien.

Han lovade också att utöka det politiska utrymmet, respektera de mänskliga rättigheterna, bygga upp oberoende institutioner som en valnämnd och ett oberoende rättsväsende samt att inleda ekonomiska reformer.

Baserat på dessa löften – och för att han initierade fred med Eritrea – tilldelades han 2019 års Noble Peace Prize.

Men sedan dess har det gått utför. Abiy började genomföra sina politiska mål genom att använda imperiets ekonomiska resurser och armén. Han ignorerade de flesta intressenter som krävde en kollektiv formulering av en politisk färdplan för övergången till demokrati. Han började angripa och delegitimera den oromo-rörelse som hade drivit honom till makten.

Han gick till och med så långt som att sätta in militären i de oromiska regionerna Wallaga, Guji och Borana. Civila har dödats utomrättsligt. Det har också förekommit omfattande dödande och fängslande av oromo-politiska oppositionsaktivister, sympatisörer och journalister. Val har skjutits upp.

Abiy hävdar att det är nödvändigt att upprätta kommandoposter i många Oromia-regioner för att bekämpa och besegra Oromo Liberation Army.

Abiy har också gått i spetsen för upplösningen av det styrande Ethiopian People’s Revolutionary Democratic Front. Han ersatte den med det nya Välståndspartiet. Sedan partiet lanserades den 1 december 2019 har Abiy dramatiskt flyttat sitt fokus från en demokratisk övergång till att konsolidera makten genom våld och terror.

Fyra olika tillvägagångssätt

Abiy har infört fyra sammanhängande politiska initiativ som konsoliderar hans personliga och partiella makt. En kombination av dessa faktorer har lett till den nuvarande krisen och kriget i Tigray.

Hans första strategi var medemerfilosofin. Medemer betyder ”att komma samman” på amhariska. Abiy har koopterat politiska organisationer, aktivister och politiker genom att utse dem till statliga poster. Han har också försökt föra etnisk-nationella grupper samman, men utan att ta itu med historiska och befintliga kollektiva missförhållanden och motsättningar. Dessa inbegriper ojämlik tillgång till politisk makt och ekonomiska resurser samt förnekandet av rätten till självbestämmande och demokrati.

För det andra har hans användning av Välståndspartiet för att centralisera den politiska makten under hans ledning lett till att Abiys kritiker har karaktäriserat hans regering som en modern version av de auktoritära och koloniala modellerna från tidigare etiopiska ledare, nämligen Menelik II och Haile Selassie.

Hans tredje initiativ var att successivt minska makten hos de styrande eliterna i Tigray. Han avlägsnade dem från centralregeringen och viktiga politiska positioner.

Det fjärde initiativet har varit att undertrycka och avveckla Oromo Liberation Front och Oromo Federalist Congress, de mest populära och inflytelserika partierna i Oromia.

Federala enheter

En del forskare hävdar att centralregeringen är obekväm med autonomin hos Etiopiens federala enheter. Andra menar att konflikten handlar om olösta etniska spänningar och den underliggande kampen om kontrollen över staten.

Hursomhelst är Abiy-regeringen och dess anhängare angelägna om att avveckla Tigray-regionens autonomi. Det är en paradox i historien att tigriska eliter använde sin kontroll över centralregeringen för att förtrycka och exploatera andra etniska nationer, för att sedan förlora kontrollen över centralregeringen och återvända hem.

Abiys huvudsyfte är att ersätta Tigrays ledarskap med en regering som är underordnad centralstaten. Abiys ställning som premiärminister skulle vara starkare utan påtryckningar från tigrare och oromo. Dessa två grupper har varit mest kränkta av hans reformer.

Till hans fördel har kriget fullt stöd av viktiga federala allierade. Dessa inkluderar den regionala staten Amhara, tidigare medlemmar av Oromo Democratic Party och politiska partier som Amhara National Movement, Ethiopian Citizens for Social Justice och Baldars-partiet. Alla domineras av Amhara-eliterna.

Med hjälp av Abiy-regeringen och den etiopiska armén vill Amhara-eliterna återta det land från Tigray som de hävdar tillhör dem och demolera Tigrays makt för att kunna dominera imperiet.

Men jag tror att Abiy och Amhara är naiva i sin tro på att de kan underkuva etniska nationer som den i Tigray och Oromo genom krig.

En omedelbar vapenvila är nödvändig. Och ett oberoende, neutralt och internationellt godkänt organ bör inrättas för att utreda de grova brott som begåtts under de senaste tre decennierna för att underlätta en nationell försoning. Dessutom måste den övergång som har spårat ur återupplivas och förhandlingar inledas om hur man ska inrätta en övergångsregering som förbereder Etiopien för att bli en verklig demokrati. I annat fall leder Abiy och hans anhängare imperiet i fel riktning, en riktning som kan leda till statens kollaps, fler humanitära katastrofer och slutet på imperiet som vi känner det.

Lämna ett svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.