Another Anna-Sigga Nicolazzi Prosecution Begins To Unravel

Läs ”Rogue Brooklyn Prosecutor Could Soon Face a Day of Reckoning” för mer information om Anna-Sigga Nicolazzi.

Här är en berättelse om Brooklyns straffrätt med en glamorös åklagare, en mäktig domare, en pensionerad NYPD-detektiv och en fånge som inte kan bli villkorligt frigiven förrän 2028.

Detektiv Frank Contrera arbetade nära de två huvudvittnena i ett mordfall från 2003 vid Fulton Street Mall i centrala Brooklyn. Contrera visade en aktuell bild på NYPD:s huvudmisstänkte Jermaine Cox för minst ett av vittnena, som inte identifierade Cox.

Vid rättegången mot Cox 2005 placerade åklagaren 16 NYPD-tjänstemän på sin lista över potentiella vittnen – men inte Contrera. Hon tillhandahöll inte heller den inspektörens rapporter om bildidentifieringarna till försvaret. I rätten förklarade hon ändå att ”varje inspektör” som var inblandad i fallet bekräftade att det inte fanns någon fotorad.

Efter att en jury hade dömt Cox för mord av andra graden i juni 2005 dömde Brooklyn-domaren Matthew D’Emic Cox till 25 år till livstid.

Ett sådant resultat var ett hantverk av den numera före detta Brooklyn-åklagaren Anna-Sigga Nicolazzi, vars tvivelaktigt namngivna dokusåpa True Conviction just inlett sin tredje säsong. I reklam för programmet fortsätter Nicolazzi att skryta om sitt 35-0 rekord när det gäller att vinna morddomar.

Förra månaden utfärdade D’Emic, som nu är högsta domare i Brooklyns högsta domstols brottmålsavdelning, ett problematiskt beslut om att neka en utfrågning som skulle undersöka bevis som Nicolazzi inte hade lämnat ut till Cox’ rättegångsadvokat. Det saknade materialet omfattar inspektör Contreras rapporter och anteckningar om de två vittnena och den fotorad som han visade en av dem.

Som Indypendent tidigare rapporterat uppgav ett av vittnena, April Vasquez, inledningsvis under rättegången att hon hade fått se ett enda foto av Cox innan hon identifierade honom i en konfrontation. Nicolazzi tog sedan med sig Vasquez, som kämpade med heroinberoende, utanför rättssalen, och när de återvände hävdade Vasquez nu att hon hade talat fel. Domare D’Emic accepterade det reviderade uttalandet.

Fyra vittnen observerade mordet, men endast ett enda identifierade Cox, dock utan att säga att han hade mordvapnet. Vasquez, som befann sig några kvarter bort för att besöka sin övervakare för villkorlig frigivning, hävdade att hon såg Cox fly från brottsplatsen med en kniv.

När Contrera intervjuades av åklagarmyndigheten i Brooklyn i somras hävdade han att han inte visade Vasquez ett foto av Cox när han körde henne till konfrontationen, där hon identifierade Cox. Även om Contrera inte har svurit under ed (under straffrättslig påföljd av mened), så anser D’Emic i sitt beslut från december att det är sant. Nicolazzi har inte heller lämnat någon försäkran under ed.

Det råder ingen tvekan om att Contrera visade det andra nyckelvittnet, Diosado Peralta, ett foto av Cox.

I sin rapport från november 2003 skrev Contrera: ”Jag visade mr Peralta ett fotomaterial av Jermaine Cox och mr Peralta identifierade honom inte”. Frågan är varför den rapporten inte lämnades ut till försvaret.

Under rättegången bad Nicolazzi iögonfallande nog inte Peralta att identifiera Cox i rättssalen. Peralta hävdade att han ”specifikt mindes” Cox ”särskilt vågiga” hår och ”mycket mörkbrun” hudton. Men det foto han såg av Cox vid tidpunkten för händelsen var aktuellt.

Enligt Cox’ överklagandeadvokat, Mark Bederow, var anledningen till att Nicolazzi inte bad Peralta att identifiera Cox i rättssalen att ”hon visste att han inte kunde det och att han inte hade gjort det när Contrera visade honom Cox’ bild”. I ett edligt uttalande informerade Cox’ rättegångsadvokat (Stewart Orden) domare D’Emic om att om han hade fått Contreras rapport om fotoraden skulle han ha kallat detektiven till vittnesmål.

Bederow företräder också John Giuca, som dömdes av Nicolazzi tre månader efter Cox. I Giucas fall satte Nicolazzi upp ett nyckelvittne på sin lista men kallade aldrig in honom – och upprepade gånger felidentifierade han honom som ”James” Ingram i stället för Joseph Ingram, vilket lägligt nog hindrade försvaret från att koppla ihop ”James” med Joseph Ingrams 61-sidiga brottsregister. Tio appellationsdomare ansåg att Nicolazzi hade begått tjänstefel i Giucas fall.

Enligt Bennett Gershman, professor i juridik vid Pace University, ”när vi tar hänsyn till Nicolazzis felaktiga uppförande i allmänhet, blir varje felaktig uppgift som hon gör mycket större”. I Cox-fallet fungerade hennes påstående att ”alla detektiver” uppgav att det inte fanns något fotoalbum endast på grund av Contreras frånvaro.

Gershman och andra advokater sade också till Indypendent att D’Emics ståndpunkt att juryn trots de undanhållna bevisen kunde ha funnit Cox skyldig till grovt mord (dvs. bidragande till ett brott som leder till mord) är problematisk. En sådan anklagelse fanns inte inför juryn, och den skulle ha ändrat Nicolazzis teori om att Cox begick mordet i grunden.

Nästa steg är att 2nd Appellate Division beslutar om de frågor som Bederow tar upp förtjänar att övervägas, varvid den fullständiga överklagandeprocessen skulle inledas. Om domstolen skulle upphäva D’Emics beslut och beordra en fullständig utfrågning om de hemliga bevisen är det inte alls säkert att Cox’ fällande dom kommer att upphävas. Men förhöret skulle tvinga Nicolazzi att förklara sina handlingar under ed, vilket är något som hon och hennes TV-producenter kanske vill undvika.

Stötta oberoende media idag! The Indypendent firar nu sitt 20-årsjubileum och står fortfarande kvar, men det är inte lätt. Gör en återkommande eller engångsdonation idag eller prenumerera på vår månatliga tryckta utgåva och få varje exemplar skickat direkt hem till dig.

Lämna ett svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.